Hej från Nord för absolut sista gången…
Vi vill bara passa på att tacka alla fina ledare för allt slit och kaos ni fått stå ut med. Båda händerna på styret och att vara på sina egna rum efter läggning var lätt de lättaste reglerna att följa.
Tack för konfaundervisningen som varit inspirerande och väldigt lärorik. Vi har nu lärt oss mycket som kan vara till stor hjälp under våra liv.
Nu är nästan alla hemma igen efter denna fantastiska månad. Många tårar har fallit senaste dygnen och det kommer garanterat bli fler. Direkt när vi lämnade Eksjö satt man gråtandes i bilen påväg mot sitt riktiga hem. Trädgårdsgatan 15 har blivit vårt andra hem. Det är där vi har dom vi älskar allra mest, våra bästa vänner samt en gemenskap som bara är att drömma om.
Att vi hade lyckan att spendera en hel månad i den fina trästaden är bara helt underbart. Under denna månad har man hunnit skratta, gråta, vara arg, vara lycklig, skaffa vänner för livet och fått nya erfarenheter Men viktigast av allt, vi alla har ett gemensamt minne att dela med 36 andra orienterare i Sverige. 36 andra underbara, snälla, roliga och lite konstiga människor.
Nord har varit en gemensam resa men även en individuell. Man har lärt känna sig själv på ett nytt sätt (även ens rumskompis som behövt se ens dåliga morgonhumör). Vi har lärt oss hur vi själva hanterar olika situationer och vilka vi är under till exempel sysslorna. Men vi har även vuxit tillsammans. Alla har vidgat sina vyer och lärt känna många nya kompisar. Vi har fått minnen med otippade personer och lärt känna folk som bor i sina hålor mitt ute i ingenstans (vi älskar er ändå).
Varje dag bjöd på nya äventyr även fast de var uppbyggda på samma sätt. Rutinen väckning- morgongympa- frukost- konfaläsning- lunch- sysslor- träning- middag- lugn stund- aktivitet- kvällsfika- andakt- kramkalas- läggning är något vi uppskattat. Även fast en del inte riktigt var i sina rum och sov när klockan passerat 22. Vi har haft många kluriga och roliga träningar och några favoriter var ol-intervaller, fulstafett, ploj-ol samt en gammal hederlig medeldistans (alla andra träningar var också grymma såklart). Alla cyklade såklart med båda händerna på styret, båda hjulen i marken och visade klart och tydligt alla tecken. Tror det finns några som tillochmed kommer sakna sysslorna. Tro det eller ej så kunde sysslorna vara roliga ibland… Man kunde ha korridor som slutat med en mopp på ett antal huvuden, en trappuppgång som slutat med karaoke eller bara en eget rum som slutat med en sovstund.
All mat vi ätit var utsökt och vi fick i oss exakt rätt mängd kolhydrater, proteiner, vitaminer samt fetter. Även fast bananerna ofta var slut när dom sista ätit färdigt. Men då gäller det att vända det negativa till något positivt som vi lärde oss under ett av våra sisu-pass. En till sak vi lärt oss under ett sisu-pass är att göra glass med cashewnötter och bär. En del uppskattade det lite nyttigare alternativet medans en del håller sig till gammal hederlig glass. Och på tal om glass så har vi haft glassmila. Det gick inte riktigt som planerat då en del hade mer problem än andra. Det betades av totalt 9,5 liter glass samt en Daimstrut och piggelin.
Den gången vann vi inte över syd och kanske inte så många totalt ändå. Men vi hade alltid kul och kämparglöden dog aldrig ut. Vi krossade nämligen syd när det gällde. Syd fick en rejäl match under LM. Där vi på lången hade 4/6 pallplatser samt sprinten där vi hade ett guld samt ett silver!
Det har blivit många mysiga kvällar med bad på campingen. På campingen lärde vi oss snabbt att ”under ekens lilla goda” var en hit och att typ alla var kungar på volleyboll. Vi lärde oss också att det är svårt att köra brännboll i vattnet. Men allt är värt att prova. Många gjorde finfina hopp från trean medan några åkte runt med trampbåtar i den fina sjön. Men inte nog med det, vi har ju vår älskade kyrkans stuga. En fin stuga precis på andra sidan sjön där vi haft mysiga kvällar. Cykla dit tog lagom lång tid och där fanns det möjlighet att köra ninja, klappleken eller att bara ta det lugnt.
Vi får absolut inte glömma tjust. Vi åkte iväg vid lunch och alla var taggade till tusen. Kareoken under bussresan var mycket uppskattad där vi fick höra ett gäng gamla godingar. Väl framme på tjust fick vi till vår ”förvåning” se Småland i sitt rätta jag, ösregn. Men vi alla begav oss ändå ut i skogen och spikade såklart alla kontroller. Kalla och blöta tog vi snabbt bussen till vårt boende där vi njöt av en division 6 match som var väldigt spännande. Kvällen var fantastisk och nästa dag likaså.
Nu börjar berättelsen om bästa månaden i våra liv leda mot sitt slut men det finns mycket som alltid kommer finnas kvar i våra hjärtan. Vi kommer minnas alla gonattkramar, alla mysiga andakter och alla fina nya minnen. Den här månaden har varit perfekt på alla sätt och vis. Det kommer kännas tomt att komma hem, utan sina vänner. Nu ska man somna själv, äta frukost själv, vakna av ett alarm, träna själv, tvätta själv och få gonattkramar av sina föräldrar istället för massa kompisar och ledare. Vi kommer sakna alla Heinos prank (speciellt sista natten), alla Bellas leenden, Krisses koll, hur Åsa värnar om oss, Pernillas skratt, Elins nattningar och sist men inte minst Rasmus bestämdhet som håller koll på oss alla. Slutligen vill jag säga förlåt för alla regler vi brutit även fast det var väldigt kul.
Nord kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! Älskar er alla!